På cykel i Oslo

Tog igår en första riktiga cykeltur med min nya cykel. Trampade ner till Bygdøy, en halvö i västra delen av Oslo, här finns vacker natur med gång/cyklelstigar längs med oslofjorden. Här finns också flera fina museum. Här var jag och Robert i maj förra året och besökta FRAM museet och Kontiki. Vi skulle då också besöka Gokstadskeppet men det han vi inte med den gången. Men nu var det dags. Gogstadskeppet, norges Wasa fast 800 år äldre, i museet finns även några mindre skepp utställda

Det var väldigt mycket folk inne på muséet, turister från alla världens hörn. Det var en mäktig känsla och stå bredvid och titta på dessa vidunder till fartyg och fantasierna skenade iväg och för en kort stund stod tiden still.




Det var dags att röra sig vidare, det var ganska varmt och unket inne på museet så jag trampade hem. Åt lite mat och lade mig för att sova, skulle ju ut å jobba natt men det gick dåligt med sömnen, jag noterade att solen lyste ute och det fick man ju inte missa. Hoppade därför upp på cykeln igen och cyklade upp mot Sångsvann, Ullevålseteren och sedan hela vägen upp till Frognerseter. Wow vilken utsikt, jag har varit här flera gånger förut vintertid då jag och Tommi tränat för birkebeinerrennet. Nu var jag värd en cola på toppen, jag verkligen njöt av den då jag satt på restaurangen och tittade ut över oslo. 

Jag cyklade ner på asfaltsvägen, sen slingrade sig brant nedför berget och det fick fasligt fort, blåste förbi holmenkollen och tittade på cyklister som stretade uppför i motsatt riktning, det här är den ultimata cykelträningen och här kommer jag hänga flera gånger.

Kajak på Västeråsfjärden och Svartån

 

Jag och Nathalie drog ut på en paddeltur, jag i en Barracuda å Nathalie i en Bonita. Det blåste Ost syd Ost idag, lätt bris har jag för mig att det stod i rapporten.Vi paddlade mot Östra Holmens Norra udde och sen mot lillå udd. Under den fällbara gångbron och sedan in i hamnen. Jag ville absolut beställa café latte på Kajens Kafé men ivriga att ta oss in i Svartån gjorde att vi sköt upp lattarna en aning.

För att komma in i Svartån måste man paddla in i småbåtshamnen, innanför vågbrytarna och på väg dit var det vågor. Inga värstingvågor men ändå kul. Det kan ju vara lite lurigt med vågorna på mälaren, de kommer från alla håll.

Väl innanför vågbrytarna härskade lugnet. Här paddlade vi uppströms svartån under broarna upp till turbinhuset, sen blev det stopp såklart.

                                                                                       

Nytt försök på Kajens kafé men märker till min förskräckelse att jag glömt bilnycklar, körkort, hemnycklar på en sten vid kanothuset på Björnön. Elände.... Satte kurs i motvind mot Björnön. Lämnade Nathalie i sticket för att ånga på i maximal hastighet. Såg framför mig en stulen bil, kapat visa kort, inbrott och stulen Koin. Historien slutade lyckligt, allt låg kvar på samma sten. Wow... Lovade att möta upp Nathalie men hon hade struttat på bra och jag han i princip bara ut å vända.





Stugan i Malung

Rena rama reaktorhärden i nya kasetten

Jag och Koin hade skittråkigt i lördags så vi packade bilen och drog upp till Malung för en kombinerad människo/hundsemester. Nya kasetten i öppna spisen är nu på plats. Nu kan vi vara här mitt i smällkalla vintern, inga problem. Förr fick vi elda i flera dagar för att värma upp murstocken och flera dagar är lång tid i Malung, finns ju varken el eller vatten i stugan vilket kan ju göra livet där lite kärvt ibland.

Jag hade vissa igångsvårigheter, lyckades rökfylla hela stugan, Koin låg på golvet och hostade och det sved i mina ögon. Efter att ha ventilerat stugan, läst intruktionerna så gjorde jag en omstart och då gick det bättre! Jag eldade fram till 01, jag kan elda hur länge som helst, att elda är ju att leva. Fast mitt i sommaren kan det ju tyckas vara onödigt men jag var ju tvungen att prova grejerna. 

Vi har haft ett par sköna dagar med både sol och bad, Koin älskar att åka båt. På måndagen åkte vi till världens ände. Farsan säger att det heter så, vet inte vad han har fått det ifrån. Vid värdens ände finns ett litet vattenfall, ett av inloppen till sjön. Båtmotorn går bra, startade på 1:a försöket, vi har puttrat runt kors och tvärs. På kvällen såg jag Storlomen, den hör jag bara annars, Storlomen är en riktigt mysig fågel.







Kanoten har jag inte varit ute med. Koin är dålig på att paddla och jag skulle behövt en dubbelpaddel, det går ju lättare då om man är själv och paddlar men nästa gång ska jag ta med den. Lite annat har vi också pysslat med. Vi har bärgat ett vrak som har legat på våran båtplats, rena regalskeppet Wasa, en riktigt gammal skorv och det måste ha varit år och dagar sen den såg sin glanspunkt. Nu är den iallafall upphuggen och dumpad under en gran och lite här och där, så det ser snyggt ut. Det sista jag gjorde innan vi åkte var att täcka över skorstenen med en pressenning. Det regnar in i den vilket medfar att eldstaden på sikt blir skadad å kasetten rostar. Problemet är att det är för högt mellan skorstenens slut och taket, regnar det mycket och regnar det sidled så stänker det in, detta är en sak som måste åtgärdas och det här får bli en tillfällig lösning.

Fjällräven halv Classic 2011

Friluftsfrämjandet Gävle stod som arrangör och har nu gjort det för tredje gången. Jag såg det här via friluftsfrämjandets centrala hemsida och tyckte att det lät som en rolig grej. Speciellt att man övernattar i gemensamt tältläger.

Jag fick med mig Dan och Håkan samt Håkans hund Cassie. Färden startade under fredag kväll. Jag fick tokstressa då jag precis kommit hem från MTB cykling på Omberg. Jag packade på rekordtid och fick ihop cirka 10 kg inkl vatten. Då hade jag varken tält eller kök. Håkans packning var det dock värre med, den vägde väl minst 25 kg men så innehöll det ett stort tält och div alkoholhaltiga drycker och annat smått och gott, speciellt gott.

På väg till Hemlingby svängde vi förbi en pizzeria och med dem i bilen sladdade vi in i tältlägret. Det var ganska många tält på plats redan och fler tillkom under sena kvällen. De sista som kom på plats var ett gäng från Jönköping som satte upp tälten i full skyddsutrustning för att värja sig för de få myggor som cirkulerade i luften.



 Jag somnade gott men vaknade kl 3 då de två tupparna i den lilla djurparken invid började föra ett herrans liv. Den ena tuppen kunde knappt säga kukelikuu, han tappade liksom bort sig i halva kuckelikuandet. Det lät ganska roligt och jag skrattade, men efter två timmar var det inte lika kul längre. Dan gav tupparna arga blickar efter att frukosten intogs kl 06:30





Bussar skeppade ut oss till byn Västland där starten gick. Det var ingen gemensam start utan folk rasslade iväg allteftersom man kvitterat ut startkort, karta och mat. Det var hett ute och ännu hetare skulle det bli under dagen.

Dagens etapp innehöll 2 checkpoints inann lägerplatsen. Vid CP 1 stannade vi och drack lite vatten och knaprade i oss lite jordntter och chips. Cassie verkade klara värmen bra men en flatcoated retriever såg märkbart påverkad ut och flåsade mycket. Även en schäfer och en boxer dök upp men de två hundarna resp förare såg vi inte mer på hela vandringen så de måste ha brutit.



Naturen under första dagen var enformig. Inte en höjdkurva och skogen var mest snårig, ungskog med ett å annat kalhygge som enda variation. Hettan var förskräcklig på dessa hyggen (ryssvärme, nej vi ingick inte i operation barbarossa) och ännu varmare var det längs backen där de stackars hundarna gick. En av dagens hödjpunkt var kiosken i Marma. Marma kiosk och grill gick nu under benämningen glädjens kiosk! Vi hade längre hört rykten om den kiosken men osäkerheten gjorde oss nervösa. Men så i den dallrande hettan tyckte jag att jag såg en GB glassbubbe, tänkte... nu hallucinerar jag väl igen, kanske är dags att ta en hibernal!?

Hallucinationen var dock äkta och kiosken dök upp som en räddande ängel för oss törstiga utslita vandrare. Glädjescenerna var obeskrivliga, folk handlade som aldrig förr till personalens förtjusning. Jag köpte red bull, folköl och en dajmstrut. Speedad och manisk efter denna kur  gav vi oss iväg på raska fötter, själv kändes det som att jag flög fram.

Naturen hade förändrats då vi kom fram till älven och nu fannas det mer att titta på. Det började dock bli ordentligt jobbigt  (manin hade avtagit) och vi passerade flera trashankar som såg riktigt trötta ut. En skylt med texten "500 m kvar till lägerplatsen" satt på ett träd och det var ju glädjande men oj va 500 meter kan vara långt när man är trött.

Vi kom såklart fram, badade i Älven, åt hamburgare, korv med bröd och drack Cola. Sen satt vi alla och väntade på solnedgången. Mitt i alltihop fick Håkan för sig att gå ner och bada. Han tog dessa två bilder simamndes med min kamera som inte är vattentät, ibland måste man ta risker!

Det var skönt att slippa tuppen under natten. Någon rapporterade om en misstänkt älg som klivit genom lägret. Cassie satt på utsidan av tältet vid 3 snåret, hon hade smitit ut genom absidens undersida så jag plockade in henne hos oss. Vi kom iväg sent, 09:07 startade jag och resten av mitt sällskap en kvart senare. Det var skönt att gå själv och skrota en stund. Det var vackert att gå över dammarna. Jag drack vattnet ur hälsokällan. Förr gick de halta och lytta dit och drack vattnet, lämnade sina kryckkäppar och gick därifrån. Konstigt nog har jag inte ont i min fotled som jag har bekymrat mig under ett års tid, tack hälsokällan.

Vid dagens första checkpoint, i i utkanten av ett hygge kom resten av sällskapet ikapp mig. Jag hade bara suttit i 5 min. Det var varmt även idag men inte lika hett som igår. Två damer som bott i en stuga kom också strax efter oss. Sen var det inga kvar och personalen började så smått plocka ihop sina pinaler. Efter vätskepåfyllning var vi igång igen.

Det började mulna på och sen kom regnet, tacka Gud för det :) men sen kom även åskan, det blixtrade och small ganska rejält, vi gick på en skogsväg och det var bara att fortsätta att knata, vad annars skulle vi göra. Cassie var såklart orolig och Dan undrade om det var hälsosamt att vandra i sådana här väderlekar. Regnet avtog och mullret försvann i fjärran.

Nu dök den mystiska timmerrännan upp, måste ha varit ett stort projekt att bygga den. Vad jag har förstått heter den korsnäs timmerränna, 30 km lång och sträcker sig från Remsön i Dalälven till Korsnäs fabriker. I och med timmerflottningens upphörande har väl även rännan som funktion upphört att existera men det mesta verkar stå kvar ändå. Vatten forsade fram i rännrona. Det vore kul att paddna kanot i den, undrar om någon har provat?

 

Vi gick en lång stund efter denna ränna och tillhörande kanalsystem. Vi trodde att det var betydligt längre kvar att gå till sista Checkpointen men helt plötsligt dök 500 m skylten upp och snart var vi framme. På plats fanns våra stockholmsdamer som vi pratat en del med till och från. Vi pratade om åskvädret och fick reda på att 4 personer hade brutit vi denna station. Damerna i som övernattat i stugan dök upp efter en stund, haltandes men med gott mod, "jag ska fortsätta om jag så ska krypa" sa den ene och visade upp fötterna. Här var kreativiteten på topp och en svamp hade packeterats in och virats fast med hjälp av stora mängder leukoplast, jag fick fototillstånd och tog några bilder! "Ähh, shååål, jag får väl åka taxi till jobbet i morrn", skämtade hon och vi skrattade, helt rätt inställning!!!

Den sista etappen fram till målet var en seg historia. Vi gick längs ett dike som mätte säkert 1 km, urk! Det sved i ryggen! Diken fanns lite här och där och jag funderade på om det hade varit ett stort kärr här en gång i tiden och att man dikat ur och planterat skog. Jag låg nu sist i mitt sällskap och hörde ett fruktansvärt gläfsande och flåsande. Hälp.... j"ag har Baskervilles hund bakom mig, kanske en varg, eller en Bjärv"? Vände mig om och och konstaterade till min lättnad att det inte var så. Det var en MTB cyklist som i full fart försvann i fjärran. Å här gick jag och vinglade i 3 km i timmen. Nu vill jag vara framme!!!!! Vi hade sedan en tid tillbaka kört konceptet med 50 min gång och 10 min vila. Vi var inne på den sista vilan och hade cirka 3 km kvar. 

Den sista sträckan gick på div motionsspår och så dök den sista 500 m skylten upp. Vi började få segervittring. Dan och Håkan poserade. Fan va skönt det ska bli att komma i mål!!!!

När Cassie kom i mål lade hon sig direkt på backen, precis som en annan Gunde Svan, haha! Av 4 startande hundar bröt två redan under första dagen. Flaten såg sliten ut men de traskade iväg redan kl 07 i morse, hoppas de kom i mål. Hur som helst så har Cassie gjort en en bragd! Medalj fick vi alla och den var vi värda! Cassie var för trött för att possera med medaljen och därför plåtade jag henne i bilen på väg hem.

Nästa år kommer jag igen, det här var riktigt roligt, speciellt efteråt när man har gjort något jobbigt, för jobbigt var det!!!! Nästa år får vi också förhoppningsvis fler representanter från Friluftsfrämjandet Västerås med på detta evenemang. Tack för alla ni från FF Gävle som ställt upp och gjort det här möjligt, BRA JOBBAT!!!!



Föreningen dalkarlsvägen triangelvandring

Torsdag till lördag genomförde jag och Koin en tredagarsvandring med föreningen dalkarlsvägen. Vi var cirka 60 startande som mötte upp vid kommunhuset  i Rättvik. Vandringen gick på dalkarlsvägen. Det var en tuff start med 200 hödjmeter men det var det värt då utsikten över siljan var bedårande. Här har jag gått flera gånger förut, senast då jag gick dalkarlsvägen Mora-Stockholm 2010.

Vandringen fortsatte på Linnévägen. Den heter så därför att Carl Von Linné färdades där på sin resa i Dalarna 1734. Vid Sjön Igeltjärn var det lunch bestående av en otroligt god soppa. Koin passade på att bada men hade lite svårt att komma upp då stranden var sumpig.

Väl inne i Bjursås socken gick vi bort oss i kallesbacken. Vi var ett litet gäng som gick och pratade och så småning började vi fundera varför markeringarna saknades. Fram med Karta och GPS för att konstatera att vi glömt vika av. Som tur var det lätt att åter komma in på leden igen. Det bjöds på korv med bröd och sen återstod bara den branta nedförsbacken ner mot Bjursås och Församlingshemmet där vi inkvarterades. Jag och Koin sov i tält.                                                                                          

  

Församlingshemmet i Bjursås



På kvällen passade vi på att besöka Dössberget. Tyvärr var värdshuset stängt men det var en vacker utsikt och vi gick runt och tittade på de gamla husen som tillhör gammelgården. Jag och koin slapp gå då vi fick skjuts av Susanne i hennes gamla Opel

 Natten förlöpte lugnt i tältet. Värre var det för de stackrarna som sov inne i församlingshemmet. Anders rapporterade på morgonen att han vaknade å trodde lokalbefolkningen sköt av fyrverkerier. Det var inga fyrverkerier men en luftmadrass som knarrade förskräckligt där inne.

Mina skor gick inte att gå i längre. Klantigt att inte ta med kängorna men jag tänkte att vi "bara" skulle vandra tre dagar. Som tur var fick jag låna Anders m90 kängor, stora som pråmar men bättre dom skorna än att tvingas avbryta. Med tredubbla sockor startade vi vandringen från Bjursås kyrka. Koin var portad från kyrkan och vi väntade utanför. Vi gick i samlad tropp genom Bjursås och förskräckligt långa uppförsbackar, backe på backe kändes det som. Lunch intogs vid Årboheden, korv med mos. Jag fick för mig att byta till mina vanliga skor igen men det gick då inte. Som tur var dök Anders med volvon upp och jag bytte till kängor igen. Vi fortsatte nu uppåt igen, nu på samma sträckning som backmora bergslopp, urk!

Vägen som vi nu gick på var den gamla körvägen mellan Falun och Leksand. Vi passerade fäbodar, en milsten och brudkällan där enligt traditionen en brud ramlat av sin häst och brutit nacken. Källan hade kristallklart vatten ända tills Koin fick för sig att hoppa i, tur att vi nästan var sist.

Koin sittstrejkar

Vi spolades ut i Rönnäs och cirka 800 meter till sista fikastoppet införde Koin generalstrejk, han satte sig och vägrade helt enkelt gå, precis som hundarna i Lars monsen då kan kör finnmarkslöpet. Då det var varmt ute och en bra bit kvar bestämde jag och Koin  att ringa följebilen. Anders blåa volvo var på plats inom 5 min. Vi fikade i Bystugan och sedan fick vi skjuts till dagens etappmål, byn Tibble.


Sista dagens etapp gíck rakt upp över Åsledsberget förbi Bastberg och Böle där fikat intogs. Här finns ett fantastiskt fint fäbodslandskap.

Sista dagens etapp bjöd på den högsta punkten under tredagarsvandringen. Knytberget 460 m ö h. Sedan bar det neråt igen till byarna Norr och

Söder Lindberg. Där serverades en jättegod måltid bestående av köttbullar och potatis, med en härlig gräddsås med tillhörande sallad, kaffe och tilltugg. Lite skillnad mot gårdagens korv med mos, som enligt min mening inte höll måttet. Vi gick nu på siljansleden och hade inte så långt kvar till Rättvik. Tornet vidablick kunde anas men även om det såg nära ut var det en lång bit kvar att vandra. Vid söderås missionshus fanns en obemannad vattendepå. Vi var nästan sist. Jag och Koin gick ensamma. I Gärdebyn stötte vi på Mårthans. Han rekommenderade oss att hålla oss långt upp för utsiktens skull, lite extra omväg men det var det värt försäkrade han och självklart hade han rätt. Koin började dock krångla på slutet, satte sig flera gånger och ville inte gå men med lite lock och pok, en tax och Roine med adjutanter gav honom åter inspiration och när vi väl var nere i Rättvik var det full fart på honom igen.





Roine med Adjutant



Vill ha!



Vandrar i vykort



 

  



gLa PåSk!

Tänk att en vanlig hundpromenad kan bli så avancerad. Vi tänkte bara gå en stund i lunda skogen men oj va stigar här finns, perfekt för MTB, vi lyckades reka spår i skogen hela vägen från Österleden till badelunda Kyrka. Först genom en gigantisk gammal igenväxt och utrangerad soptipp. Här växer det nu träd men man kan tydligen se rester efter konstiga vägavsnitt och vallar mitt i ingenstans. Senast vi var här var i vintras, då var det 50 cm snö här. Koin sköter sig bra i skogen, han är duktig och stannar när jag säger till och han är även duktigt på att hålla koll på mig.

Dagens första glädjerus fick han mitt i ett litet kärr,han blir sådär tokglad ibland, helt plötsligt springer han som en galning fram och tillbaka och är bara, tokglad, det är ganska kul att se. Han springer ju heller inte bort men man får ändå säga till honom att lugna ner sig. Meningen är att man ska kunna köra igenom kärret tänkte jag så jag tog bort lite större pinnar som låg ivägen, Koin ville även han helt plötsligt hjälpa till, började släpa undan pinnar. Jag fick flera gånger stanna och titta på GPS en men vi var påväg åt rätt håll. Distansen från Haga till Badelunda blev 6,5 km, en bra promenad, vi skulle ju hem också. Det är vackert vid kyrkan just nu.                

                                                                                                                                            

Kyrkan var öppen. Jag har varit inne i den tidigare så den här gången nöjde jag mig med vapenhuset och toaletten, Koin behövde mer vatten. Det kändes som någon iaktog mig därinne, jag vände mig om och hoppade till av förskräckelse. Det var bara min egen spegelbild, haha! Undar hur de har tänkt här, en stor spegel i nacken, man måste tänka på alla gamla, man kan ju bli skrämd till döds!



Ett dygn på bruksleden

Farsan ville hänga med på äventyr och vi skulle mötas bakom macken i virsbo. Jag var som vanligt lite väl tidig så vi gick å snokade runt det gamla bruket i virsbo, jag och Koin, ja jag stavar honom med K :)


Tornet St Landsberget 217 m ö h + 20 m

Farsan ringer -har din bil blivit stulen? den står här bakom macken, haha! Skämt såklart. Vi möttes upp och satte kurs mot Stora Landsberget. Det låg snö lite här och där på vägen upp till parkeringen och det var bra att vi hade vinterdäcken på. Som vanligt bjöd landsberget på en bedårande utsikt. Sol och varmt 16+, måste vara rekord.

Maten hade jag förberett från igår, tacopaj enligt LCHF dieten, dvs mycket fett, det behöver man när man är ute å spatserar såhär. Koin fick slicka upp resterna, även hundar behöver ju fett att slicka i sig.

Koin fick inte följa med upp

Det ska vara gott att äta ute

Planen från början var att åka direkt till St trehörningen och övernatta där men eftersom farsan inte hade varit uppe i tornet så tog jag med honom dit. För att ta sig till St trehörningen med bil får man härifrån åka en lite knepig omväg. Man åker mot Fagersta men svänger av och kör över Åvestabo för att sedan komma in på väg 250 och från Bastmora leder kringelikrokvägar fram till St Trehörningen och raststugan som finns där. Längs med den lilla vägen uppstod ganska snart ett problem, flera träd hhade blåst omkull och blockerade vägbanan. Tur att jag hade yxa med, 10 min jobb och vi var påväg igen.

 

Framme vid stugan var det lite skräpigt å farsan klagade, haha! 15 min jobb sen såg det fint ut. Farsan började elda ganska så snart. Vi fikade och senare på eftermiddagen åkte farsan hem. Nu hade jag bara Koin å radion kvar som sällskap, lugnt och skönt. Jag lagade iordning lite soppa och så njöt vi i kvällssolen. Det började bli dags att göra kväll så vi packade in allt, Koin fick även han hjälpa till lite. Jag hade lyxat till det för honom genom att ta med hns lilla hundbädd, han ligger inte i den hemma här men när man är borta å har med den så stortrivs han där. Jag hade lite vin med som jag smuttade på, lyssnade på radion och eldade. Riktigt trevligt, helt plötsligt så tyckte jag att någon knackade på dörren, klockan var ju strax efter 20, jodå det knackade, fa faan nudå tänkte jag, säkert någon sur gubbe som ska klaga över något. Då jag tittade genom det lilla fönstret ser jag två killar som såg ut att vara i min egen ålder, jag öppnade å de frågade om plats fanns. De hade vandrat från Trummelsberg och skulle fortsätta dagen efter men de var lite sent ute. Båda två var allergiska

mot hundar, jahapp typiskt tänkte jag, men de försäkrade mig att det skulle funka bara det rörde sig om en natt. Jag pratade lite me grabbarna som gjorde upp eld ute å grillade. Koin fick sig en köttbit även han.

Natten förlöpte lugnt tror vi alla 4 sov riktigt bra. Koin var uppe å spökade ett par gånger innan han blev klarvaken kl 07. Grabbarna sov fortfarande och för att inte störa dem så gick vi ut på en riktigt härlig morgonpromenad. Vi gick runt hela sjön och var väl borta cirka en timme. Grabbarna var uppe när jag kom tillbaka å de bjöd på kaffe. Vi pratade en liten stund och sen packade jag ihop mina grejer. Koin ville inte in i bilen, han stortrivdes ute så jag fick locka in honom.




Koin provsover lite



St Trehörningens utlopp