Vandringen fortsatte på Linnévägen. Den heter så därför att Carl Von Linné färdades där på sin resa i Dalarna 1734. Vid Sjön Igeltjärn var det lunch bestående av en otroligt god soppa. Koin passade på att bada men hade lite svårt att komma upp då stranden var sumpig.
Väl inne i Bjursås socken gick vi bort oss i kallesbacken. Vi var ett litet gäng som gick och pratade och så småning började vi fundera varför markeringarna saknades. Fram med Karta och GPS för att konstatera att vi glömt vika av. Som tur var det lätt att åter komma in på leden igen. Det bjöds på korv med bröd och sen återstod bara den branta nedförsbacken ner mot Bjursås och Församlingshemmet där vi inkvarterades. Jag och Koin sov i tält.
  |
| Församlingshemmet i Bjursås |
På kvällen passade vi på att besöka Dössberget. Tyvärr var värdshuset stängt men det var en vacker utsikt och vi gick runt och tittade på de gamla husen som tillhör gammelgården. Jag och koin slapp gå då vi fick skjuts av Susanne i hennes gamla Opel
Natten förlöpte lugnt i tältet. Värre var det för de stackrarna som sov inne i församlingshemmet. Anders rapporterade på morgonen att han vaknade å trodde lokalbefolkningen sköt av fyrverkerier. Det var inga fyrverkerier men en luftmadrass som knarrade förskräckligt där inne.
Mina skor gick inte att gå i längre. Klantigt att inte ta med kängorna men jag tänkte att vi "bara" skulle vandra tre dagar. Som tur var fick jag låna Anders m90 kängor, stora som pråmar men bättre dom skorna än att tvingas avbryta. Med tredubbla sockor startade vi vandringen från Bjursås kyrka. Koin var portad från kyrkan och vi väntade utanför. Vi gick i samlad tropp genom Bjursås och förskräckligt långa uppförsbackar, backe på backe kändes det som. Lunch intogs vid Årboheden, korv med mos. Jag fick för mig att byta till mina vanliga skor igen men det gick då inte. Som tur var dök Anders med volvon upp och jag bytte till kängor igen. Vi fortsatte nu uppåt igen, nu på samma sträckning som backmora bergslopp, urk!
Vägen som vi nu gick på var den gamla körvägen mellan Falun och Leksand. Vi passerade fäbodar, en milsten och brudkällan där enligt traditionen en brud ramlat av sin häst och brutit nacken. Källan hade kristallklart vatten ända tills Koin fick för sig att hoppa i, tur att vi nästan var sist.
 |
| Koin sittstrejkar |
Vi spolades ut i Rönnäs och cirka 800 meter till sista fikastoppet införde Koin generalstrejk, han satte sig och vägrade helt enkelt gå, precis som hundarna i Lars monsen då kan kör finnmarkslöpet. Då det var varmt ute och en bra bit kvar bestämde jag och Koin att ringa följebilen. Anders blåa volvo var på plats inom 5 min. Vi fikade i Bystugan och sedan fick vi skjuts till dagens etappmål, byn Tibble.
Sista dagens etapp gíck rakt upp över Åsledsberget förbi Bastberg och Böle där fikat intogs. Här finns ett fantastiskt fint fäbodslandskap.
Sista dagens etapp bjöd på den högsta punkten under tredagarsvandringen. Knytberget 460 m ö h. Sedan bar det neråt igen till byarna Norr ochSöder Lindberg. Där serverades en jättegod måltid bestående av köttbullar och potatis, med en härlig gräddsås med tillhörande sallad, kaffe och tilltugg. Lite skillnad mot gårdagens korv med mos, som enligt min mening inte höll måttet. Vi gick nu på siljansleden och hade inte så långt kvar till Rättvik. Tornet vidablick kunde anas men även om det såg nära ut var det en lång bit kvar att vandra. Vid söderås missionshus fanns en obemannad vattendepå. Vi var nästan sist. Jag och Koin gick ensamma. I Gärdebyn stötte vi på Mårthans. Han rekommenderade oss att hålla oss långt upp för utsiktens skull, lite extra omväg men det var det värt försäkrade han och självklart hade han rätt. Koin började dock krångla på slutet, satte sig flera gånger och ville inte gå men med lite lock och pok, en tax och Roine med adjutanter gav honom åter inspiration och när vi väl var nere i Rättvik var det full fart på honom igen.
 |
| Roine med Adjutant |
 |
| Vill ha! |
 |
| Vandrar i vykort |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar