Paddla kanadensare i skenet av marschaller med Friluftsfrämjandet Västerås

Äntligen var det dags att få testa mina frigolitpontoner som jag byggt. Idén föddes på ett friluftsfrämjarmöte i somras, att vi skulle försöka få ut marschallerna i vattnet och inte bara på kanoterna som vi tidigare haft. Jag byggde 24 st marschallhållare för att placera ut i vattnet men i kväll skulle vi bara lägga ut 12. Jag hade aldrig provat dom riktigt förut och så blåste det förskräckligt den här dagen. Vi blev 7 personer, detta innebar att en av oss fick paddla kajak. Ingen ville paddla kajak så jag fick offra mig, som ledare måste man ju oftast göra det.

I hässlösundet blåste det friskt, jag och Robert hade lagt ut några marschaller i förväg ett par hundra meter söder ut. Där var det fortfarande lugnt i vattnet och allt fungerade. Tidigare hade en ponton slitit sig och drivit in i vassen, inte så bra då det ju stod en levande marschall på den. Antagligen hade knuten på undersidan till snöret som höll fast ankaret lossnat så vi knöt om de andra innan vi lade ut dem. 

Vi fick alla kämpa hårt i motvinden och det var till och med vågor inne i sundet. Vi lyckades i alla fall placera ut några pontoner där det var lä bakom vassruggar. När vi kom fram till badet på söndra björnö var det mörkt och vi placerade ut marschaller i en cirkel runt det stora lövträdet där vi alla satt och åt. Soppa med baguette och kaffe.

Det var fortfarande härligt varmt ute och jag skulle inte ha något emot att stanna kvar där över natten. Klockan blev helt plötsligt 21:30 och vi packade ihop för att paddla tillbaka, samma väg och nu med vinden i ryggen. Marschalllerna på kanoterna fungerade inte i vinden, flera av marschallerna på pontonerna hade slocknat men vi lyckades bärga samtliga. Vi var inte framme förrän kl 22:30, en halvtimme efter att vi
egentligen skulle ha varit tillbaka.