Rekogniseringstur inför FF västerås kloten resa i september

Regnet öser ner! Hur ska det här bli, tänkte vi i bilen på vägen upp mot Klotens fritidsby. Jag hade lurat med Nathalie och Robert, Koin fick följa med vare sig han ville eller inte :) Det tar cirka en timme att åka från OK macken på Erikslund exklusive depåstopp på OK macken i Surahammar. Jag hade varit uppe sen kl 06 och behövde bränslepåfyllning.

Vad gör vi nu då? det regnar ju jättemycket! I lobbyn fanns en dator och vi kollade vädret, radarbilderna på SMHI visade att regnet var på väg bort. Klart.se visade fint väder! Å yr.no har villat bort sig totalt. Vi avvaktar var vi rörande överens om. Koin låg på gräsmattan ute i regnet, jag tror han tyckte det var mysigt. Vi andra hade det mysigt inomhus och drack kaffe.

Efter en halvtimme avtog regnet och vi startade expeditionen. Vi gick norrut längs sjön långvattnet! Jag är bekant med området sedan den legendariska Klotenskidresan i Februari med friluftsfrämjandet. När vi kom till det första vindskyddet, samma vindskydd som Håkan servade oss i vintras, öppnade sig himmelen igen! Det regnade horisontelt och vi sökte skydd där i säkert 20 min

 Vissa partier bjuder på en fin utsikt. Vi fortsatte på vandringsleden
men för att spara tid gick vi ner på vägen. Samma väg som vi åkte skidor på i februari. Vi åkte då också igenom en jättefin ravin med en bäck längst ner i botten. Jag ville se hur det såg ut där sommartid och vi gick åt det hållet jag trodde ravinen fanns. Men istället hittade vi en mysig övernattningsstuga där vi stannade och lagade i ordning salladen som jag egentligen skulle ha förberett hemma.

Tiden började springa iväg och vi insåg att vi var tvungna att göra lite omprioriteringar för att komma fram någotsånär i tid. Men först kaffe!!!













Det var ett ganska häftigt ljus inne i stugan så jag tog fram kameran och tog några bilder. Toblerone högen lämnade vi kvar för framtida gäster





Vi gick västerut och planen var att vi allt som allt skulle gå i en cirkel medurs men då såg vi en skylt med informaiton om en utkikspunkt på Gräsberget. Vi besteg gräsberget, jag robert och Koin i hasorna på Nathalie som älgade på i god fart. Uppe på gräsberget står ett murket utkikstorn som sett sina bästa dagar, det får tornet på St Landsberget som luxus. Robert och Nathalie han bara upp till första våningen för att kika då Koin sprang efter, det såg ganska roligt ut, vi var beredda på att lyfta ner honom men han sprang också ner! Specialhund nr 1.

Nu återstod det mest bara en transportsträcka hem. Vi gick, å vi gick, å vi gick. Allt som allt gick vi 20 km. På turen i september går vi nog lite längre. Jag har fått ont i vänster fot igen så på soldatmarchen i slutet av augusti ska jag gå i M90 kängorna för att se om det blir någon skillnad. Det blir fortsatt balansplatteträning för foten.